mycketmeramest

Att börja ett blogginlägg med "hej bloggen, det var alldeles för länge sen jag skrev nu" känns lite 2008 så jag låtsas helt enkelt att det var typ... igår jag bloggade sist och börjar som jag skulle gjort då. Allt som hänt däremellan finns inte. På min blogg alltså, eheee..

Så, efter en tripp i Europa fick jag lära mig ett nytt ord. Jag sa "sometimes I'm so creepy" och fick lära mig ordet "creeper". I'm a real creeper. Och en stolt sådan. Lite småläskig måste man ju vara och jag har bestämt mig att utöva mina läskiga förmågor. I alla fall så blev jag ju lite besatt där efter Gatufesten i Sundsvall när jag kittlade Karl Uno i Hoffmaestro i skägget och bestämde mig för att på PIP, då, DÅ ska jag banne mig få en autograf och kittla han i skägget igen. Mohaha.

En bild för minnets skull.


Saker blir ju oftast aldrig som man tänkt sig och på Putte i Parken var det min urinblåsa som hindrade mig. Och den alldeles SJUKT långa kön till bajamajorna. Bajs. Inte bokstavligen talat då... Efter att Hoffmaestro spelat klart stod jag ett tag vid backstagemänniskorna och väntade. Tillslut fick jag se mig besegrad av min kissnödighet och gick till bajamajorna. En lång stunds köande och kissande senare sprang jag tillbaks till stället där en eventuell autograf skulle kunna tänkas dyka upp men möttes av största killgänget som var signade över hela kroppen typ. Av Hoffmaestro. Som jag missat med "2 minuter ungefär" som dom GLATT uttryckte dig. Skadeglada jävlar.

Buhuuu! Inget skägg-kittel och ingen autograf. Snyft.

Men historien fortsätter, och den går mot ljusare tider för det kan vi nog alla hålla med om att det såg mörkt ut ett tag. (vad dramatiskt detta blev...) Okej, efter att jag nästan mer eller mindre accepterat mitt öde som autograflös och BITTERT fått bita i det sura faktum att jag fyller år ca 3 veckor för sent för att kunna se dom spela på Ritz Nightclub i Örebro så såg jag min chans. Tydligen skulle Hoffe (cool jag är nu va) spela på Get a Gig festival i Karlstad (mariebergsskogen) och jag lurade med mig Frida för att fullborda mitt uppdrag.

Vi kom dit efter en bussresa och en gångtur och efter att ha tagit fel på tiden med en timme, köpt en mössa (160 spänn som hittat) och kollat på Bara på låtsat så stod vi äntligen där. Längst fram i mitten ungefär en timme innan dom skulle börja spela. Tiden rullade sakta fram och tyvärr var jag tvungen att lägga min väska över staketet så jag har inga bilder från spelningen. Men jag minns i min hjärna och i mitt hjärta, heee. Frida och jag hade skaffat en lite papegoja (hittade ingen svart korp) som vi knutit fast ett meddelande skrivit av moi till Karl Uno. Denna lilla rackare kastade jag skickligt upp på scenen när dom kom in igen efter att dom gått av scenen. Alla i bandet hoppade ner och gjorde "give me five" (uuu vad töntigt det lät men finns det ngt bättre ord som beskriver?) så STOLT kan jag säga att jag nuddat nästan alla i Hoffmaestro! Suck on that one bitches! :D

Saxofonisten stod i alla fall kvar på scenen och där låg ju papegojan, alldeles ensammen. Frida och jag vrålade för full hals: TA PAPEGOJAN! och räddaren i nöden blev en shysst kille från Karlstad som tydligen hade varit på både PIP och Arvika som skriker OCH pekar: "TA PAPEGOJAN! TA PAPEGOJAN!" fler folk hakade på och det slutade med att nästan alla skrek "TA DEN TA DEN TA DEN TA DEN!" ju närmare gojan han kom. Till sist tog han den. Plan 1 completed.

Efter att ha tjatat i ca 10 minuter på scenfolket om att dom skulle kunna gå och fråga Hoffe om dom kunde komma ut och skriva autograf så räckte en av security-killarna framen gammal ölflaska till mig som oförstående tog den. "En av killarna i Hoffmaestro drack ur den här, du kanske vill ha den" säger han. HAHA xD underbart att min besatthet och läskighet är så genomslående! En kvinna som stod där sa sedan: "Vill ni ha större chans att se dom får ni nnog gå runt till parkeringen för dom åker ju den vägen sen". Sagt och gjort, Frida och jag SPRANG till parkeringen med endast ett staket som hinder.

Vi snackade med en ordningsvakt som önskade oss en trevlig kväll och frågade två tjejer som jobbade på festivalen om dom kunde gå och fråga om vi kunde få autografer. Visst sa dom och gick iväg, men kom aldrig tillbaka. Där stod vi, kalla och trötta och väntade i mörkret. Helt plötsligt såg jag dom! Hela gänget höll på att acka ihop sig i deras två minibussar och efter några tafatta försök och ett "glöm det" på frågan om jag kunde få en autograf så kom Karl Uno gående och hörde mitt stackars rop. "Kan jag få en autograf?"

"Självklart, det är bara roligt" sa han.

Där stod vi och fick autograf på armen, på ett papper, snackade om Stockholm boogie och fick inside information. Sedan frågade vi om han fått papegojan. "Åh, va den från er?" säger han och tar fram den ur fickan. Vi smälte. Till sist (efter att ha kittlat han i skägget en gång till) frågade jag om jag kunde få en genom-staketet-kram. Det fick vi varsin OCH en puss på kinden. Den där Karl Uno alltså! ;D

Mission completed? Ja. Har min besatthet försvunnit nu när jag fått mina autografer och nuddat dom? Nej, tvärtom. Var det en lyckad kväll? OM det va!


TA PAPEGOJAN!

Mariebergsskogen

Det var bra information över hur området såg ut...

Timon-posen i min nya mössa som jag köpte, hur nu det gick till.

Bara på låtsas

Innan, TAGGADE

Dagens ros till "ta papegojan-killen"

Ölen, som någon ur Hoffe druckit ur. OMG ;)

Happiness. Med min öl och min autograf. Och min puss på kinden!

Och till sist: RIP den lilla papegojan. Den var så söt. Och Fridas hund hade sögit på ena foten. Surprise för Karl Uno om han bara visste att det sitter hundslem på vänstra papegoj-foten. Ehee

PEACEEEEEEEEEE!
//Mallan