mycketmeramest

Eftersom det bara är 15 dagar kvar tills jag åker så insåg jag precis att jag måste smälla i mig massor av "svenska saker". Inte saker bokstavligen, men ätbara ting. Tog tag i "problemet" och gjorde mig en tunnbrödmacka med Billinge-ost nyss. När jag ändå var i gång blev det mjölk och Havrefras Jordgubb, vilket gav mig en glad överraskning när det visade sig att nästan alla jorgubbar låg i botten av paketet och landade i min skål. Sedär. Dock kan jag känna att det blir som en ond cirkel när man äter flingor och mjölk. När flingorna är slut har man alltid en hel del mjölk kvar, vilket betyder att man måste fylla på med flingor. Hoppsan, nu blev det för mycket flingor = mer mjölk. Sedan håller det på så. I mitt fall rätt länge... Men jag ska inte kalla det för ond cirkel, det är ju faktiskt en riktigt god cirkel om jag får säga det själv. Nog om oväsentligheter. 

Jag tänkte faktiskt skriva några seriösa rader för en gångs skull, kors i taket! Såhär efter studenten är det ju många som tar ett sabbatsår från studier och beger sig ut i världen på diverse äventyr. Men det är också väldigt många som inte gör det, av många olika anledningar såklart. Men kan det inte vara kul att utmana sig själv, gå ut ur sin egen safetyzone? Ta lite risker, chansa, våga, upptäcka. Att man bara lever en gång är ju fruktansvärt klyschigt att säga men det är ju så! Alla drömmer vi väl om något, eller har vi väl någon plats vi vill uppleva. Att prata om alla planer man har och hur man skulle vilja utföra dem i teorin är en sak men att ta steget som gör planen/drömmen till verklighet är en annan femma.  

Jag kan förstå att många redan vet vad dom vill i livet både när det gäller utbildning, jobb och annat. Själv ser jag sabbatsåret som en möjlighet att komma ut i världen, träffa människor som är sig själva utan falskhet, göra något som är viktigt och hitta mig själv. Vad vill jag bli, vad vill jag jobba med när jag blir stor? Vem är jag, vem är du?

Inte små saker att komma underfund med, jag vet, men just nu är jag så förbannat less på människor som gör att för att passa in i mallen. Fan, man ser ju snart inte skillnad på människorna i vårt avlånga land. Alla ser ju snart likadana ut och beter sig på samma tillbakahållna sätt. Jag vill träffa människor som vågar sticka ut från mängden, vågar freaka lite och bjuda på sig själva. Och då menar jag inte att man bjuder på sig själv när man struntar i att ta bort en tagg från en enligt en själv ful bild på Facebook och skriver en kommentar "den bjuder jag på!". Jaha, tack och bock. Vad snällt?! Vad modigt?!

Visst, jag kräver inte att alla ska vara wild 'n' crazy och desperat försöka sticka ut ur mallen. Jag har kommit på att man kan somna nöjd om man har spenderat den gångna dagen med att försöka vara sig själv. Inte med att vara den som man förväntas vara, vilket kan vara det svåra. Nu skriver inte jag detta som någon slags expert men mitt mål är i alla fall inte att se ut som alla andra eller vara som alla andra. Men fine, om det är vad man siktar på eller om man gör det av rädsla att inte bli accepterad så är det antingen okej för min del eller sorgligt. Sorgligt att vi lever i ett sådant ytligt samhälle med så trånga ramar. Tar man ett steg utanför så är man borta, eller?

Nej jag ser det som en frisk fläkt i ett mainstreamat samhälle att kliva utanför! Så våga vara dig själv, våga förverkliga dina planer. Man kan inte annat än att misslyckas, glöm inte det. Puh, nu var det sagt!

För snart sitter jag där med en oliv i käften och en fetaost i handen. Då kan ni tänka på mig som en vis kvinna som åkte till Grekland, eller som Moder Theresa. Det är bara ni väljer, mina barn. Det är bara ni väljer. 


Jag/Moder Theresa, i min Greklands-pose. Nej inte riktigt va?

Ta hand om varandra nu.

//Mallan

Fredag, och äntligen börjar jag få energi igen. Det känns som att mitt zombiebeteende inte bara berodde på hultsfred, utan kom ända från studenten. Jag började ju jobba måndagen efter studenten och har varit förkyld ända sen dess. Inte jättebra. 2 juli drog vi till Sundsvall och då fick jag feber. Jag trotsade febern och åkte hem för PIP, hade 3 rehabdagar och drog till Hultsfred. Ehehe, kul hade jag i alla fall.

Men jag klagar inte, jag lever mitt liv och hittills har sommaren varit kanon. Ikväll ska jag på grill/softkväll hos Madeleine, som förövrigt har namnsdag idag. Haha, måste tillägga att jag har blivi riktigt på idén att dra till Berlin i höst/vinter och besöka Dr. Pong. Den saken ska fan stå med på min "att göra innan jag dör"-lista. Punkt.

Häftigaste jordgubben. Upptäckte han när vi var i stugan i Sundsvall förra året, Musse pigg. Ingen jordgumma här inte!

Ha det gott i sommarnatten!

//Mallan

Jaha, då har jag förflyttat mig 45 mil uppåt i vårt avlånga land och sitter för tillfället i vår sommarstuga i Sundsvall. Vi stannade och åt lunch klockan 10 på resan upp vilket var rätt så tidigt med va fasen, man blir ju hungrig när dagen börjar klockan fem på möra...

I alla fall så lyckades jag haffa två mysiga stickade tröjor som blir perfekta här uppe i norr eller en sval sommarkväll. Dessa komfortabla plagg hittade jag på Pierre&Company i Harmånger. Ja ni läste rätt, Harmånger. Man slutar aldrig förvånas över dels att en så liten håla kan ha ett sånt klädutbud och dels  namnet. Holy macaroni säger jag bara. Tänk er, jag tyckte att det skulle låta asudda med Möckelngymnasiet med detta är så mycket värre alltså.

Min envisa förkylning är fortfarande kvar men imorse kom mamma med en enligt henne briljant idé. Hon hade läst i en tidning att man kunde koka eget te på Älggräs, en ört som sägs lindra förkylningar och huvudvärk. Där satt jag intet ont anandes när jag hör min kära mor gå och mumla för sig själv: "Spännande, undrar om det fungerar... Nu blir Malin försökskanin, hihihi." Sedan kom hon där med sin hemliga brygd som hör och häpna var rätt god! Dock märkte jag ingen skillnad i förkylning/huvudvärk, varken bättre eller sämre.

Mamma/Medicinkvinnan med sitt hemliga recept.

Ha det gött sålänge, imorgon blir det förhoppningsvis bad, SOL och mindre mygg. Trodde inte myggorna gillade mitt blod men där hade jag fel. They love me, tyvärr. Dom suger ut mitt blod likt törstiga vampyrer. Hujedamej! Tack för Mygg-A.

//Mallan