mycketmeramest

Vilket år. OJOJOJ vad jag har hunnit med mycket 2011! Vilket år alltså! Bilder på året med små förklarande texter kommer. Be aware.

Helt slut efter en arbetsdag kom jag tillslut hem. Slocknade på soffan. Sjukt jobbiga kunder. Många nya intryck och mycket nytt att lära sig såhär första veckan... Nåja. Nu är det ju äntligen helg och det invigde jag med att göra min efterlängtade pepparkakssköldpadda som jag tjatat om länge, länge! Tog tag i saken och gjorde en själv efter vissa omrekryteringar av en eventuell medhjälpare. Så, här har ni das resultat!

När jag skriver Transan som rubrik, menar jag på inget vis att jag börjat klä ut mig till transvestit på fritiden utan syftar givetvis på mitt jobb. Hm. Det lät ÄNNU mer fel. (Liksom, inte nog med att jag börjat klä mig ut mig till man - jag tar betalt för det. Ha!). Självklart snackar jag om Transcom, fast jag föredrar att kalla det Transan. Låter roligare, och man ska ju ha kul på jobbet?

Latrintunna (för er som inte vet) är en tunna fylld med avföring från hundar. Eftersom vårt hus är sista huset på gatan så bor vi vid en vändplan. På den vändplanen finns en hundbajstunna.

Okej fans. Jag är back in buizz! Eller Bizz kanske jag ska säga. Bizz = Ett muskellinement som min vänstra rygghalva levde på under julhelgen. En vecka på Transcom skapade den ryggen...

Dagen i punkter:

Precis som rubriken på detta inlägg säger så trodde jag (på fullt allvar) att jag blivit rånad idag. På Transcom där jag numera jobbar hänger man av sig jackan i en slags entré (pga brandrisk och säkerhet) och det första vi fick höra när vi började var: lämna inga värdesaker i jackan.

Såg Magnus Betnér i lördags på Konserthuset i Örebro, JÄTTEKUL! Hahaha. Skrattar lite här på bloggen också.

Den här dagen har jag, som alla dagar på sistone, spenderat på soffan. Förändringen är i så fall att jag är på soffan och inte i fåtöljen. Kors i taket!

Lite tema Blind. Först skojar vi om det, sen visar vi medkänsla. I alla fall jag.

Ska nog spela blind nästa gång jag sätter mig med Rubriks.

Och en fin video som avslutning på denna rätt meningslösa dag.



Med en liten tår i ögat säger jag tack och hej. Vi ses väl imorgon. DÅ JÄKLAR SKA JAG VARA FRISKARE ÄN EN NÖT. Eller vad man nu säger.

Ciao.

//Mallan

Sov sittandes i en fåtölj i natt. Var hos läkaren på förmiddagen och tog stick i mitt stackars fingá, och POW: pencellin i 10 dagar. Bronkit (övre luftvägsinflammation) har jag dragit på mig. Han sa att min hosta skulle ge med sig tack vare pencellinet och DET HOPPAS JAG VERKLIGEN. Pallar inte mer.

Har haft en jättebra helg i Stockholm, trots att jag har mått rätt krassligt. Min slemhosta blev en slem+rethosta vilket gjorde min sömncykel VÄLDIGT rubbad (har knappt sovit något och vaknat artontusen gånger varje natt). Men trots min sjuka så skrattade jag extremt mycket i helgen. Vet inte om det berodde på övertrötthet (troligen) eller något annat plötsligt ryck men DAMN vad jag garva! Så många okontrollerade skrattattacker har jag inte haft på länge. Skönt.

Ska bege mig till Stockholm över helgen! Ska bli sååååå kul :)

Fortfarande sjuker, men mår lite bättre idag. (Peppar peppar ta i trä). Känner mig lite som på bilden nedan:

Ungefär halva lördagen har vi betat av och den sista delen är lite mer wild 'n' crazy! Egentligen hade vi inte en enda klassfest med min förra klass, förutom på studenten. Och helt plötsligt skulle vi ha en slags reunion den 3e december hemma hos mig. Har MASSA bilder på kameran (inte bara jag som fotade) men jag har en fråga: vem fan är det som har fotat sig själv, eller någon annan i munnen?!
 

Oj vad jag har varit off på bloggfronten på ett tag. Ligger hemma sjuk med gulgrönt slem i halsen, halsont, en eventuell urinvägsinfektion och feber. Fever fever leave my heart alone. Eller något i den stilen. Gjorde min första dag på utbildningen på Transcom igår (en veckas utbildning) men mådde sådär redan då kan vi väl säga. Tog en tablett för att kunna släpa mig dit överhuvudtaget och den resulterade i att jag svettades som en gris. Bra första intryck jag måste ha gjort. Tar sönder en dator pga svett som droppar sig ner i elektroniken. Hade varit en spännande start må jag säga.

I alla fall så får man inte missa NÅGONTING (verkligen inte en hel dag) på utbildningen och nu när jag blev sjuk så har jag ju gjort det. Ringde Uniflex och frågade om jag kan hoppa på den utbildningen som börjar nästa vecka istället, hänger nu ivrigt vid telefonen och väntar på svar. Ungefär.

Om vi backar bandet en smula och gör en resa bakåt i tiden till lördagen den 3e december, så hände det en hel del spännande saker. Låt mig berätta. Vill varna känsliga tittare.. ööh... läsare!

När jag hälsade på Madeleine förrförra helgen kokade vi ihop en sjuk, konstig mystisk plan. På förmiddagen i lördags skulle Gustav, Madde, Johan och jag hänga. Madde och jag tyckte att det vore kul om vi åkte till Thomas Zoologiska och köpte en liten liten fisk. Denna lilla fisk skulle vi sedan ta med hem, lägga i ett dricksglas i vanligt kranvatten och sedan göra en fiskroulette! Hahaha. Jag vet, skitskum idé. :D

Rouletten skulle gå till på följande sätt: Drickglaset med den pyttelilla firren står på mitten av bordet. Glaset (med firren i) skickas sedan runt medsols och alla deltagare i rouletten dricker en klunk vatten UTAN ATT DRICKA UPP FISKEN. Det är där haken ligger. Firren är minimal och när du tar en klunk kanske du ser hur han kommer simmande i full karriär mot käften på dig. Den som får fisken i käften har förlorat.

Dock så blev det inte som vi hade tänkt oss. "Nää men stackars fisk, så kan vi ju inte göraaaa" fick Madde och jag höra så vi köpte aldrig någon fisk. Däremot hittade vi en orange liten rackare i ett akvarium som såg död ut, vilket gjorde oss sugna. Kändes dock aningens mordiskt.

Men vi vandrade omkring och kollade på alla vattensköldpaddor, läskiga fiskar med ben och spröt och som kröp omkring på botten av avkariumet och Nemo. Det blev ingen roulette men istället blev det en "do you dare" att doppa ner fingret i vissa akvarium och se om fiskarna kom och sög på fingret. I mitten av butiken hade dom en hel pool med japanska jättestora fiskar som kunde suga på fingret om man stoppade ner det. Blev rädd när 25 bamsefiskar simmade i full fart mot mig med gapande munnar. Vi frågade hon som jobbade där och hon sa att dom brukade nafsa. Däremot varnade hon oss för en grön fisk som hade sylvassa tänder.

Tror jag vann den "rouletten" ganska lätt. Stoppade ner my fingá 4 gånger och petade på den döda fisken. Hoppas bara inte dom som jobbade där hörde oss när vi strosade runt bland akvariumen, då vi fällde kommentarer som: "Haha, den där firren är ju svinliten. Fatta va lätt den slinker ner i käften!" och "Åh, den där fisken vill jag ha i munnen". Sistnämn kommentar är jättekonstig, nu när jag tänker efter... Inte jag som sa det dock men så spenderades delar av den lördagen!

Okej, det här kommer bli ett väldigt bittert och näst inpå hatiskt inlägg. Ett inlägg som får mig att vara glad över att jag inte har tusentals (inte ens hundratals) läsare, då det kanske skulle resultera i mögelostar i brevlådan och andra hatiska gester som kan öka min paranoiditet.

Det jag vill ta upp, är något som får varje fiber i min kropp att bli irriterad. Jag har nog sagt eller skrivit det förut men jag har något inbyggt agg inom mig mot alla dessa förbannade modebloggar... Nuförtiden har ju för fan tolv och 13-åringar modebloggar!! "Ut och lek i snön barn" vill jag skrika åt dom. (När det kommer snö, vill säga). När blev världen såhär? Eller rättare sagt, när blev det svenska samhället såhär?! För jag är rätt säker på att en tolvåring i typ Brasilien inte lägger ut bilder på Dagens Outfit på sin modeblogg. FÖR DEN TOLVÅRINGEN HAR INGEN JÄVLA BLOGG!!! 

Det känns sorligt när man hittar en blogg där 90% av alla bilder är på personen som driver bloggen, och 70% av de bilderna är på Dagens Outfit. Seriöst?! Bryr vi oss så mycket om vad vi har på oss? Är vi så ytliga idag? Det som skrämmer mig är att dessa unga flickor (ja det är främst tjejer som driver modebloggar) har fått en världsbild som säger att 1) Kläder och mode skall vara ditt abdolut största intresse 2) Detta är också vad du skall lägga omåttliga summor pengar på varje månad (du kan ju inte använda samma plagg flera gånger, haaallåå liksom? 3) Få gärna drömmen att jobba på en tjejtidning eller ett modemagasin, det spelar ingen roll om du är gravt dyslektisk och knappt kan stava ditt namn (och egentligen kanske har talang för en heeeelt annat bransch) utan då skall du fortfarande sträva efter samma drömyrke som övriga svenska tjejer i samma årskull som dig. Konkurrens är bara nyttigt, gumman.

För det är där vi kommer hamna. Alla kommer vilja ha samma jobb på samma modetidning eller bli stylist på samma företag eller varför inte vara lite nishad och bli modell? För det är ju det dom kan, de unga Modebloggarna! Strike a pose. Dagens outfit. Fota fota fota! Lägg gärna ut samma bild fyra gånger, där två av dom är i svartvitt. Och för all del, se sådär smått plågad ut med snedvriden mun och frånvarande blick eller pluta med läpparna tills du förvandlas till en fisk! Visst, att se lite "borta" ut och ha en lätt plågad min är jätteviktigt för du får ju verkligen inte se glad ut! Ojojoj. Det vore katastrofalt. Du måste se mystiskt sexig ut. Smälla upp kameran på självutlösare och knäppa några bilder där du måste stå dubbelvikt för att få plats på bilden.

Min egen världsbild ruckades häromdagen. Ryckes bort för mig likt ett barn som får reda på att jultomten inte existerar. Jag trodde jag hade mina aningar om hur världen var och hur det fungerade, men nu är jag inte lika säker. Något jag vet säkert är att människor, speciellt unga tonårstjejer har ett enormt stort bekräftelsebehov. Nu ska jag inte sticka under stolen med att jag också har ett bekräftelsebehov, det har vi väl alla, men det känns som att pumpa ut 7 bilder på sig själv daglien på en blogg för att förhoppningsvis få höra att man är fin, snygg osv (när den som kommenterade egentligen bara skrev så för att få en kommentar tillbaks) är ett bekräftelsebehov utöver det vanliga. Rövslickeri på hög nivå helt enkelt. Gilla min bild på facebook så gillar jag din. Det är ju så det fungerar?

Falskhet. Lögner. Det är så det är uppbyggt. Med dessa ord vill jag inte säga att jag är en bättre människa för att jag inte driver en modeblogg. Jag tycker också kläder kan vara kul. Jag tycker det är roligt att fotografera. Men att bli bra på något, göra något med sitt liv som betyder något och som krävt en utbildning eller kunskap inom området för att lyckas med det, är vad jag vill. För ärligt: hur svårt är det att sitta på Modekungen.se eller Nelly.com och klicka ihop outfits som du senare poserar i framför en kamera som står uppställd med självutlösaren på? Det är inte svårt och jag förstår att en tolvåring klarar av det. En treåring klarar det för fasen!


Ja. Här har ni MIN maddafucking outfit idag

Och förlåt, jag glömde nästan....

Det gör ju fruktansvärt ont att ta kort på sig själv. Aj aj aj

So long bitches! Ska trycka i mig lasagne nu. Är magen glad är människan glad. That's how I role. Svårare än så behöver det inte vara... Puh.

//Mallan