mycketmeramest

Eftersom det bara är 15 dagar kvar tills jag åker så insåg jag precis att jag måste smälla i mig massor av "svenska saker". Inte saker bokstavligen, men ätbara ting. Tog tag i "problemet" och gjorde mig en tunnbrödmacka med Billinge-ost nyss. När jag ändå var i gång blev det mjölk och Havrefras Jordgubb, vilket gav mig en glad överraskning när det visade sig att nästan alla jorgubbar låg i botten av paketet och landade i min skål. Sedär. Dock kan jag känna att det blir som en ond cirkel när man äter flingor och mjölk. När flingorna är slut har man alltid en hel del mjölk kvar, vilket betyder att man måste fylla på med flingor. Hoppsan, nu blev det för mycket flingor = mer mjölk. Sedan håller det på så. I mitt fall rätt länge... Men jag ska inte kalla det för ond cirkel, det är ju faktiskt en riktigt god cirkel om jag får säga det själv. Nog om oväsentligheter. 

Jag tänkte faktiskt skriva några seriösa rader för en gångs skull, kors i taket! Såhär efter studenten är det ju många som tar ett sabbatsår från studier och beger sig ut i världen på diverse äventyr. Men det är också väldigt många som inte gör det, av många olika anledningar såklart. Men kan det inte vara kul att utmana sig själv, gå ut ur sin egen safetyzone? Ta lite risker, chansa, våga, upptäcka. Att man bara lever en gång är ju fruktansvärt klyschigt att säga men det är ju så! Alla drömmer vi väl om något, eller har vi väl någon plats vi vill uppleva. Att prata om alla planer man har och hur man skulle vilja utföra dem i teorin är en sak men att ta steget som gör planen/drömmen till verklighet är en annan femma.  

Jag kan förstå att många redan vet vad dom vill i livet både när det gäller utbildning, jobb och annat. Själv ser jag sabbatsåret som en möjlighet att komma ut i världen, träffa människor som är sig själva utan falskhet, göra något som är viktigt och hitta mig själv. Vad vill jag bli, vad vill jag jobba med när jag blir stor? Vem är jag, vem är du?

Inte små saker att komma underfund med, jag vet, men just nu är jag så förbannat less på människor som gör att för att passa in i mallen. Fan, man ser ju snart inte skillnad på människorna i vårt avlånga land. Alla ser ju snart likadana ut och beter sig på samma tillbakahållna sätt. Jag vill träffa människor som vågar sticka ut från mängden, vågar freaka lite och bjuda på sig själva. Och då menar jag inte att man bjuder på sig själv när man struntar i att ta bort en tagg från en enligt en själv ful bild på Facebook och skriver en kommentar "den bjuder jag på!". Jaha, tack och bock. Vad snällt?! Vad modigt?!

Visst, jag kräver inte att alla ska vara wild 'n' crazy och desperat försöka sticka ut ur mallen. Jag har kommit på att man kan somna nöjd om man har spenderat den gångna dagen med att försöka vara sig själv. Inte med att vara den som man förväntas vara, vilket kan vara det svåra. Nu skriver inte jag detta som någon slags expert men mitt mål är i alla fall inte att se ut som alla andra eller vara som alla andra. Men fine, om det är vad man siktar på eller om man gör det av rädsla att inte bli accepterad så är det antingen okej för min del eller sorgligt. Sorgligt att vi lever i ett sådant ytligt samhälle med så trånga ramar. Tar man ett steg utanför så är man borta, eller?

Nej jag ser det som en frisk fläkt i ett mainstreamat samhälle att kliva utanför! Så våga vara dig själv, våga förverkliga dina planer. Man kan inte annat än att misslyckas, glöm inte det. Puh, nu var det sagt!

För snart sitter jag där med en oliv i käften och en fetaost i handen. Då kan ni tänka på mig som en vis kvinna som åkte till Grekland, eller som Moder Theresa. Det är bara ni väljer, mina barn. Det är bara ni väljer. 


Jag/Moder Theresa, i min Greklands-pose. Nej inte riktigt va?

Ta hand om varandra nu.

//Mallan