mycketmeramest

 

Känner ni glädje när ni hör dessa ord? Känner ni upprymdhet? Blir ni lite piggare i sinnet? Ingen som räckte upp handen? Nej, jag tänkte väl det.

 

Så. Jävla. Tråkigt. Men det måste göras i alla fall och bara för att dessa tråksaker är en del av hela min flytta-hemifrån-karusell så måste det fixas. "Vill man vara fin får man lida pin". Vill man flytta ut, måste man också stå ut (med vissa saker). Vuxentråkgrejer.

 

Betala räkningar, diska, städa, handla fryst spenat, handla avloppsrens (lägger jag jättegärna pengar på) och vara ansvarsfull. Med frihet kommer ansvar. Åh jo, så säger man. Frihet i mitt fall = flytta hemifrån. Ansvar = Överlev, bränn inte ner lägenheten, var ekonomisk... Eller? Ansvar är ju ett fruktansvärt brett begrepp som kan innebära en miljon saker! Jag känner ansvar för mina basilikor som jag har skapat med mina gröna tassar. Mina små älsklingar. Jag kommer givetvis känna ansvar över min lägenhet och över mig själv och över mina studier... Med mera. 

 

MEN. Låt mig poängtera: M-E-N. Bara för att jag ska ta ansvar så behöver inte det betyda att jag träder in i en vuxenvärld där det inte finns någon återvändo tillbaka till barnavärldens glada sinne. Man måste fortfarande ha tid att må bra!! Och tid att vara barnslig. I mitt fall tror jag att mitt barnajag ligger väääääldigt nära mitt vuxenjag och att det inte finns någon skarp gräns däremellan. Bara för att jag bor själv osv osv osv osv osv osv kommer jag fortfarande vara samma Malin. Mallan-Brallan. Mallan-Sprallan.

 

Att leka tvättmaskin i badkaret hade jag LÄTT gjort om det hade krisat med tvättiderna - om jag haft ett badkar vill säga. Och en så tråkig sak som att städa badrummet kan ju bli SKITROLIG om man går loss med duschslangen på kakelplattorna samtidigt som man duschar. 2 in 1. Då har man både ett rent badrum och en ren kropp. Det blir så bra så!

 

Som ni hör har jag MÅNGA tankar angående mitt hemifrånflyttande i huvudet just nu. Ska bli spännande, nervöst, tråkigt och kul. På samma gång! Inte konstigt att mitt huvud känns överbelastat just nu.

 

Änywäy: igår! Käkade jag världens jävla hamburgare med Gustav på Wild West Steakhouse i Örebro. 280 g kött, Guacamole, dollarchips, morotsstavar, gott bröd, bacon, ost.... Ja, ni hör. Den satt finfint i tarmen. Sedan brummade vi hem till mig och kollade på Flubber. Det var en av mina favoritfilmer när jag var liten och jag har inte sett den på huuuuuuuuuuuuuuuuuuur många år som helst.

 

Nu såg jag den med mina "vuxna tråkögon" (hehe) och tänkte: "Jaha. En grön slemklump som hoppar omkring. En ASFÖRVIRRAD och senil uppfinnare som glömmer bort sitt eget bröllop för 3:e gången. En gul robot som ser ut som en hamburgare. Den kan prata. Tyckte jag seriöst att det här var bra när jag var liten?" Gustav somnade istället. Det ska vara Landet för länge sedan -  det håller föralltid!!

 

Hmm. Han är väl gullig den där Flubber men filmen hade jag nog mer glädje av för måååånga år sedan...

 

Långt inlägg. Nåväl. Sympati-gick-upp samma tid som Gustav idag (alarmet stod på 04:50) och var nere på jobbet bajstidigt. Han var ASPIGG imorse (stod och dansade i köket) och förklarade det hela med att han var så trött att han inte förstod att han var pigg. Logiskt?! 

 

Alla är olika, helt klart. Säger som jag brukar! Smaken är som röven: klöven.